Då är vi på väg till Sala.

Ja men då va vi på väg, 23 minuter försent. Vilket jag vänligt upplyste maken om vi är bara 23 minuter försena berättade jag. Men han va inte lika bara vänlig utan för honom var det 23 minuter försent. Tre minuter försent. Vad är det om hundra år. Då är 23 minuter en fis i rymden. I alla fall allt är klart, tror jag fick med det jag skulle. Blommor vattnade, Hunden på väg till sin hundvakt och husvagnen den sitter på kroken. Ska bli skönt när vi landar i Sala, men det är några timmar innan vi kommer dit. Även om jag varit ledig sedan i tisdags så har jag ännu inte börjat smaka på min semester för den börjar inte från imorgon. Men lite tjuvstart får man göra. Vet inte riktigt vilken stund som är härligast. Om det är stunden innan då när man ser fram emot, eller om det är mitt i eller när man ser tillbaka. Kanske är stunderna skimrande var för sig. Fast nu när jag skriver inser jag att jag nog är stunden innan människa. Stunden innan människa kan man ju vara hela tiden för nu är ju stunden innan vi landar i Sala. Men stunden innan vi börjar resan är ju redan över. Stunden är i resan är vi ju i redan nu. Redan första stoppet ser jag. Men det gick fort över.